Hoten
Utforska hur Vätterns miljötillstånd har förändrats genom tiderna. Med en bredare skärm kan du tända och släcka animeringens skikt själv för att se de olika trenderna och händelserna.
Utforska hur Vätterns miljötillstånd har förändrats genom tiderna. Med en bredare skärm kan du tända och släcka animeringens skikt själv för att se de olika trenderna och händelserna.
Utforska hur Vätterns miljötillstånd har förändrats genom tiderna genom att tända och släcka olika trender och händelser i den schematiska bilden nedan! Klicka på det som intresserar dig för att läsa mer.
HISTORIK OCH TRENDER Den naturligt klara och rena sjön Vättern utmanas ständigt av vårt sätt att leva. Under 1900-talet blev effekterna av en ökande mänsklig påverkan uppenbar. Algtillväxten tilltog och det ovanligt stora siktdjupet minskade. Giftlarmen duggade tätt. Fiskfångster av olika arter har under samma tid både ökat och minskat.
GAMLA MILJÖHOT Genom ny kunskap och lagstiftning och med Vätternvårdsförbundet som samlande kraft har nu många åtgärder genomförts. Idag är vattnet klart och näringsfattigt igen och många trender för de gamla och kända miljöhoten pekar åt rätt håll.
AKTUELLA MILJÖHOT Tyvärr tillkommer nya miljöhot som påverkar sjön och som vi måste se upp med!
Tack vare att Vättern är en av Sveriges mest undersökta sjöar kan du här följa en liten del av Sveriges miljöhistoria. Mätresultat från sjön som går hundra år tillbaka och olika trender för fiskfångster beskriver Vätterns förändringar. En tid som spänner från industrialisering och urbanisering till framväxten av modern miljölagstiftning, avancerad reningsteknik och samverkan för mer hållbart fiske.
Många trender och händelser i samhället har påverkat Vättern på olika sätt. Tidsaxeln i bilden ovan visar hur några viktiga händelser och åtgärder sammanfaller med olika aspekter och trender. Här kan du läsa mer om händelserna och hur uppkomna problem har hanterats genom olika åtgärder och beslut genom historien.
Dåtidens mer lokala miljöproblem har vi lärt oss att hantera. En del gamla miljösynder återstår att hantera, men vi kan förhoppningsvis lära oss något av historien för att förhindra en del nya miljöhot. Några av framtidens viktiga miljöfrågor kräver dock globala samarbeten och insatser.
På 1800-talet förändras Sverige från ett jordbrukssamhälle där de flesta arbetar i lantbruket, till ett industrisamhälle där många jobbar i en fabrik. Städerna växer i takt med att folk flyttar dit från landsbygden. Vägar och järnvägar byggs ut. Även jordbruket förändras, det blir mer storskaligt och med tiden införs konstgödsel och bekämpningsmedel.
Till Vättern kommer utsläpp av mer och mer miljögifter och andra miljöstörande ämnen, både från fabrikerna och den kraftigt förändrade miljön.
.jpg)
1918 byggs kraftverket i Motala. Enligt kraftverkets så kallade vattendom ska Vätterns vattennivå hållas på samma nivå som om kraftverket inte fanns.
Förhållandena för växter och djur i Motala ström förändras dock för alltid. Kraftverket hindrar fisk från att röra sig både upp- och nedströms för att leka. Lekbottnarna i strömmen grävs bort och det strömmande vattnet som syresätter botten stoppas.
Den unika arten storöring, som tidigare vandrade ner i Motala Ström för att leka, dör ut helt i början av 1930-talet. Även andra vandrande fiskar som ål och asp påverkas.
Med växande städer och en växande befolkning införs vattentoaletter under första halvan av 1900-talet. Avloppsvatten leds orenat mer eller mindre rakt ut i sjön. Även smutsigt regnvatten från städernas markytor, så kallat dagvatten, leds dit.
Orenat och näringsrikt avloppsvatten från både människor och industrier når alltså sjön i allt större omfattning under första halvan av 1900-talet. Växtnäringsämnen, som kväve och fosfor, läcker också ut i sjön från det allt intensivare jordbruket. I takt med att avgaserna ökar faller dessutom mer näringsämnen med regn och snö direkt på sjöytan.
Den ökade mängden näring i sjön gynnar tillväxten av alger och vattnet blir grumligare. Tillgången på mat för djuren i sjön ökar och det blir mer fisk.
Många övergödda sjöar drabbas av syrebrist då nedbrytningen av växtmaterial förbrukar syre. I syrefria miljöer bildas illaluktande och giftiga gaser. I Vättern blev syrebrist ett problem i begränsade delar av sjön där omsättningen av vattnet var dålig, exempelvis delar av Vadstenabukten och vissa vikar i norra Vättern.
Från 1920-talet och framåt förändras fisket i Vättern. När segel och åror ersätts med motorer kan fisket, som tidigare bara har skett vid stranden eller vid fisklek, bedrivas året runt i hela sjön. De gamla fiskenäten som var gjorda av bomull krävde mycket arbete med att torkas, lagas och underhållas.
Med båtmotorer och med de nya, hållbara och praktiska nylonnäten gjorda av plast som kommer i början av 1950-talet, fångades minst dubbelt så mycket fisk.
År 1957 bildas Kommittén för Vätterns Vattenvård för att säkerställa Vätterns vattenkvalitet i framtiden. Kommittén byter senare namn till Vätternvårdsförbundet.
År 1959 börjar lax inplanteras i Vättern för att kompensera fisket för att storöringen försvann i sjön. Sedan år 1971 görs årliga utsättningar. Laxen kan inte fortplanta sig själv i Vättern och räknas därför inte som en naturlig art i sjön.
Kommunala reningsverk och reningsverk kopplade till industrier byggs ut under 1960-talet. Krav införs på att avloppsvatten måste renas innan det släpps ut till Vättern.
Reningsverken är byggda för att avskilja skräp och partiklar samt exempelvis näringsämnet fosfor från vattnet. Miljögifter, mediciner och kemikalier från industrier och hushåll är svårare att rena bort. En del sådana ämnen bryts ner, andra fastnar i slammet som blir kvar efter reningsprocessen. Resten följer med det renade vattnet ut i sjön.
Miljöskyddslagen införs år 1969, med krav på att så långt som möjligt förebygga vattenföroreningar, luftföroreningar och buller. Genom miljöskyddslagen blir det möjligt att ställa krav på verksamheter med utsläpp till vatten.
År 1969 inplanteras de första signalkräftorna i Vättern på uppdrag av riksdagen, då kräftpesten utrotat den ursprungliga arten flodkräfta i sjön. Den nya arten sprider sig först långsamt i Vättern, men från 1990-talet ökar både utbredning och antal kraftigt. Idag finns signalkräftan på i princip alla lämpliga bottnar i hela sjön och i samtliga tillflöden.
I början av 1960-talet upptäcks att havsörnarna inte längre kan få ungar. Det konstateras att fågeläggen innehåller dödliga koncentrationer av giftiga ämnen som DDT och PCB.
Som första land i världen förbjuder Sverige bekämpningsmedlet DDT år 1969. År 1978 förbjuds även användningen av PCB i nya produkter. 1995 skärps kraven så att även användning av alla produkter som innehåller PCB förbjuds.
Förbuden leder till minskande halter av PCB och DDT i miljön. Ämnena finns fortfarande kvar i naturen eftersom de bryts ned så långsamt.
Spridningen av de giftiga tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly minskar gradvis under 1980-talet genom förbud, miljömärkning och förbättrad reningsteknik.
En stor källa till spridning är batterier i avfall. Användningen av kadmium och kvicksilver i batterier förbjuds därför helt och hållet år 1998. Bly förbjuds som tillsats i bensin. Samma utveckling sker även i övriga Europa, vilket gör att nedfallet av tungmetaller i Sverige minskar.
Restaureringsarbetet i Vätterns tillflöden tar fart i början av 1990-talet och får tydligare fokus på hela ekosystemet. Åtgärderna är tänkta att återställa vattenlevande organismers möjligheter att vandra uppströms och nedströms samt de livsmiljöer som har påverkats av mänskliga aktiviteter. De viktigaste målarterna för arbetet är flodpärlmussla, flodnejonöga, harr och öring.
Den nya fiskelagen som kommer 1994 är en del av den reform inom svensk fiskelagstiftning som bidrar till förändringar för fisket i Vättern. Bland annat ändras regelverket kring yrkesfisket och skillnaden mellan yrkesfisket och fritidsfisket blir tydligare. Samtidigt flyttas det regionala ansvaret för fisket i Vättern från dåvarande fiskenämnderna till Länsstyrelsen.
År 1999 stärks miljölagstiftningen i Sverige med en miljöbalk som samordnar olika lagar och styr miljöpåverkande verksamheter. Kraven på tillstånd, uppföljning och miljöövervakning ökar.
Miljöbalken innehåller bland annat bestämmelser om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Där regleras även hur verksamheter som påverkar miljön får bedrivas.
Samma år antas även Sveriges nationella miljökvalitetsmål. Ett av miljömålen heter ”Levande sjöar och vattendrag”.
Vid slutet av 1990-talet beslutas att större delen av Vättern ska ingå i det europeiska nätverket av ekologiskt värdefulla områden: Natura 2000. Målet med Natura 2000 är att säkra biologisk mångfald. Hur målet ska nås beskrivs i en bevarandeplan för Vättern.
Årligen genomförs undersökningar av fågel, fisk, vegetation och vattenkemi för att säkerställa att känsliga arter finns i livskraftiga bestånd. Undersökningarna ingår i det så kallade nationella miljöövervakningsprogrammet.
I början av 2000-talet inkommer larm om uteblivna fångster av röding i Vättern, efter flera årtionden med gradvis minskande bestånd. Oron är stor. 2004 når arten historiskt låga nivåer i fångster, från både yrkesfisket och provfisken.
EU antar år 2000 ett vattendirektiv i syfte att skydda och förbättra alla vatten inom Europa. År 2004 införs vattendirektivet i svensk lagstiftning. Alla större vatten ska förvaltas så att beslutade mål för vattnets tillstånd uppnås. Nödvändiga åtgärder ska genomföras och målen följas upp genom miljöövervakning.
De minskande bestånden av röding och sik under slutet av 1900-talet framkallar stor oro. I samband med arbetet att rädda rödingen startas år 2005 Samförvaltning Fiske.
Gruppen har en rådgivande funktion och arbetar med fiskevård i sjön för att skapa hållbara fiskbestånd och ett hållbart fiske. Tillsammans diskuteras förslag på nya fiskeregler eller åtgärder för att förbättra fiskbestånd och fiske i Vättern.
Flera nya fiskeregler införs under åren 2005-2007, med främsta syftet att rädda rödingbeståndet i Vättern efter artens drastiska minskning. Även andra målarter som sik, öring och harr gynnas.
För att säkerställa att fisken hinner leka före fångst, och för att minska dödligheten av oönskad fiskfångst, införs bland annat minimimått för fångade fiskar. Storleken på fiskenätens maskor ökas och maxantal för hur mycket laxfiskar som fritidsfisket får ta upp införs. Särskilda områden med totalt fiskeförbud samt fredningsområden utpekas.
Kring år 2010 bryts den nedåtgående trenden för rödingen som pågått sedan 1950-talet. Ökningen är sedan stadig, beståndet stabiliseras men anses fortfarande vara känsligt för framtida utmaningar. De nya, kraftfulla fiskereglerna verkar göra nytta.
År 2014 beslutar länsstyrelserna runt Vättern att sjön ska skyddas med skyddsföreskrifter för att säkra dricksvattenkvaliteten. Föreskrifterna innebär att vissa verksamheter i närheten av Vättern och dess tillflöden är förbjudna eller kräver tillstånd.
År 2020 uppmäter man de dittills högsta temperaturerna i Vätterns ytvatten. Temperaturen har mätts sedan 1955. Sedan 90-talet har den uppmätta årsmedeltemperaturen ökat med 0,5 grader per årtionde. Det är under vintermånaderna som ökningen är som störst.
En nationell plan för omprövning för vattenkraftens miljövillkor godkänns år 2020. Målet är levande vattendrag som är utan vandringshinder för fisk och samtidigt kan producera förnybar el.
För att nå målet krävs formella beslut och åtgärder i både vattendrag och kraftverk under en längre tid. Det fortsatta arbetet ska ske i samverkan mellan berörda parter.
Tack vare att Vättern är en av Sveriges mest undersökta sjöar kan du här följa en liten del av Sveriges miljöhistoria. Mätresultat från sjön som går hundra år tillbaka och olika trender för fiskfångster beskriver Vätterns förändringar. En tid som spänner från industrialisering och urbanisering till framväxten av modern miljölagstiftning, avancerad reningsteknik och samverkan för mer hållbart fiske.
I Vättern samsas fritidsfiskare, mark- och vattenägare samt yrkesfiskare. Fiskereglerna för sjön är komplexa och beskriver när, var och hur de olika grupperna får fiska.
Tillgången på fisk totalt och för de olika arterna har varierat i Vättern under de senaste hundra åren. Förändringarna i fisksamhället under ytan kan relateras till olika händelser och samhällsförändringar.
Målet för framtiden är att Vättern ska vara ett väl fungerande ekosystem med stor variation samt livskraftiga, naturliga bestånd av fisk som tål fiske. Fisket bidrar med livsmedel, en rik fritid, levande hamnar och en lokal ekonomi.
Vätterns vatten är näringsfattigt och mängden fisk begränsas bland annat av tillgången på mat. I sjön finns omkring trettio fiskarter där laxfiskarna dominerar, vilket är ovanligt i södra Sverige. Vättern är en populär fiskesjö som kan erbjuda spännande fiskeupplevelser med möjligheter att fånga ovanligt stor fisk.
Fisket i Vättern är fritt, du behöver oftast inte köpa fiskekort men rätten att fiska förutsätter förstås att du följer fiskereglerna.
Intressanta arter för fritidsfisket är framför allt röding, lax och signalkräfta. Norra Vättern är dessutom känd för sina stora gäddor som lurar i djupen.
Yrkesfisket bedrivs idag främst på signalkräfta. Även röding, sik, lake, abborre, gädda samt öring och lax fångas. Fisket efter signalkräftor har ökat markant sedan år 1995 och utgör nu omkring tre fjärdedelar av yrkesfiskets totala fångster. Sedan början av 2000-talet är signalkräftan den viktigaste fångsten för yrkesfisket.
Sedan år 2000 har även allmänheten möjlighet att fiska kräftor på allmänt vatten i Vättern under några helger på hösten, vilket är ett populärt nöje både bland boende och besökare. Även vissa kommuner låter allmänheten att fiska kräftor på sitt vatten.
Vissa arter gynnas och andra missgynnas, direkt eller indirekt, av högre näringstillgång. Sik är en art som gynnas och fångsterna i yrkesfisket speglas i stort av näringstillgången i Vättern. Under hela 1900-talet dominerade sik yrkesfiskets fångster, med en topp på 1960-talet följt av en kraftig nedgång. Beståndet av röding uppvisar en likartad utveckling, men den styrs sannolikt mer av andra saker, såsom högt fisketryck.
I början av 2000-talet vidtogs olika regelförändringar för att begränsa fisket genom att skydda lek- och uppväxtområden och öka storleken på den fångade fisken. Efter en period med ett lägre fisketryck för både sik och röding har trenderna nu vänts för båda arterna.
Förutsättningarna för öringens och harrens lek och uppväxt har försämrats kraftigt sedan förra sekelskiftet. Orsaken är mänsklig påverkan i Vätterns tillflöden, såsom byggda hinder för fiskarnas vandring, rensning av bottnar och uträtning av vattendragen. Sedan 1990 pågår därför omfattande arbeten med att restaurera vattendragen runt Vättern.
Tack vare restaureringsarbetet är många av de gamla lekområdena nu åter tillgängliga för de missgynnade fiskarterna. Detta har lett till en ökning av Vätterns öringbestånd. För harrens del ser det dock inte lika positivt ut och orsaken till nedgången är fortfarande oklar.
Hur fisket i Vättern ska bedrivas hanteras genom så kallad samförvaltning där förvaltare, forskare och nyttjare samlas. Samförvaltningen har en rådgivande funktion. Det formella ansvaret för fisket har staten, via Havs- och vattenmyndigheten samt länsstyrelserna i länen runt Vättern. SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) tar fram underlag till förvaltningen.
Målet är en så kallad ekosystembaserad förvaltning där fisket ska vara långsiktigt hållbart i ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Beslut om regler och åtgärder baseras på gemensamt accepterad kunskap om hur fiskbestånden i sjön utvecklas.
För ett långsiktigt hållbart fiske utan överfiske krävs samsyn och samverkan mellan alla kategorier av fiskare, både fritidsfiskare och yrkesfiskare. Arbetet fortgår med att förbättra och sprida information om Vätterns fisk och fiske. Även möjligheterna att fiska, köpa och äta fisk från Vättern ses som viktiga att utveckla.
Av Vätterns tjugoåtta olika fiskarter finns arton arter i stabila bestånd. De nedåtgående trenderna för öring och röding samt för siklöjan, en av deras bytesfiskar, har vänts. Troligen till följd av genomförda fiskevårds- och förvaltningsåtgärder. Abborre, gärs och hornsimpa har något minskande bestånd, men de bedöms inte som hotade.
Den sällsynta harren har sin sydligaste förekomst i Vättern. Målsättningen är att få fler harrar genom att vårda vattendragen där fisken leker, samtidigt som fisket efter harr minskas. I Vättern finns även en mycket liten förekomst av ål. Ålen är en art som minskar i hela världen, så även i Vättern.
Viktiga åtgärder för framtiden är det fortsatta arbetet med att säkra fiskarnas fortplantning genom att skydda, återställa och vårda viktiga lekplatser, både i sjön och i dess tillflöden. Fisket måste även fortsättningsvis vara inriktat på att inte fiska upp mer än vad bestånden tål.
Fiskbestånden i den öppna vattenmassan bevakas årligen med olika metoder och resultatet sammanställs i årliga rapporter. I förvaltningsplanen för fisk och fiske i Vättern kan du läsa mer om hur olika fiskarter mår och vilka åtgärder som behöver genomföras för ett långsiktigt hållbart fiske på stabila fiskbestånd. Du hittar rapporter med koppling till fisk och fiske i Vättern på Vätternvårdsförbundets hemsida (t.ex. Förvaltningsplan fisk och fiske Vättern 2017-2022, Rapport 127 från Vätternvårdsförbundet).
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Vättern är en naturligt näringsfattig sjö. Det betyder att halterna av näringsämnena fosfor och kväve i vattnet ska vara låga.
Under industrialiseringen och via avloppen från städerna tillfördes alltmer näring till sjön under första halvan av 1900-talet. Näringshalterna i vattnet ökade då kraftigt. Detta gynnade i sin tur tillväxten av alger, vilka grumlade vattnet och försämrade siktdjupet.
För att minska näringstillförseln reglerades utsläppen från industrin och reningsverk byggdes för städernas avlopp. Efterhand minskade mängden alger, vattnet blev klarare igen och siktdjupet ökade. Nu är vattnet nästan lika näringsfattigt och klart som det var för hundra år sedan.
Både kväve och fosfor kan tillföras sjön via avlopp och vattendrag. Kväve kan dessutom tillföras sjön från luften via regn och snö, vilket är svårare att påverka lokalt. Målet är att Vättern ska fortsätta att vara en naturligt näringsfattig sjö.
När nu tillväxten av alger har minskat påverkas även mängden fisk och fiskfångsterna i sjön. Vissa har till och med hävdat att Vättern har blivit för näringsfattig.
Det är framförallt halterna av fosfor som är låga i Vättern. Detta gör att giftiga blågrönalger inte trivs i sjön.
Näringshalternas utveckling över tiden övervakas flera gånger per år i Vättern. Resultaten från dessa undersökningar sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida. Du kan även hämta data direkt från Vätternkartan.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
PCB (polyklorerade bifenyler) är en grupp miljö- och hälsofarliga kemikalier som har framställts av människan för sina goda tekniska egenskaper. De är långlivade och fettlösliga och kan därför lagras länge i fettet hos människor och djur.
Sedan 1978 är PCB förbjudet att använda, men sprids tyvärr fortfarande till miljön från produkter som finns i byggnader och viss elektrisk utrustning.
I vatten är halterna så låga att de är svåra att mäta, men eftersom de ansamlas i djur kan halterna därför mätas i fiskkött istället. Nivåerna har minskat kraftigt sedan mätningarna inleddes på 1960-talet, men de är fortfarande förhöjda.
PCB är giftigt i höga halter. Särskilt feta fiskar kan ha höga halter av PCB. För Vättern gäller detta både lax, öring, sik och röding. Livsmedelsverket ger därför råd om hur sällan vi bör äta feta fiskar från Vättern, Vänern och Östersjön.
PCB finns fortfarande kvar i byggnader och i olika typer av produkter. I samband med rivning eller byte av utrustning omhändertas PCB numera på ett säkert sätt.
PCB-halter i Vätternröding övervakas kontinuerligt. Resultaten från dessa undersökningar sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Begreppet dioxiner omfattar sammanlagt över tvåhundra olika klorföreningar. Några av dem är mycket giftiga. De är dessutom fettlösliga och långlivade, vilket gör att de är mycket skadliga för miljön.
Dioxiner kan bildas när ved och avfall förbränns vid låg temperatur och brist på syre. De sprids med rökgaser via luften ut i naturen.
Feta fiskar kan ha höga halter av dioxiner, liksom av PCB. Man ska därför vara försiktig med att äta viss fisk för ofta och Livsmedelsverket ger råd om detta. För Vättern gäller det både lax, öring, sik och röding.
Tidigare var utsläppen av dioxiner stora från avfallsförbränning, bilavgaser och klorblekning av pappersmassa. Med ny miljölagstiftning har utsläppen minskat genom krav på rening och kontroll. Halterna i miljön minskar också.
Miljöövervakningen visar att halterna av dioxin i feta laxfiskar minskar med omkring fyra procent per år, vilket är jämförbart med övriga sjöar i Sverige. Halterna i Vätterns fiskar är däremot högre än i de flesta andra sjöar. Det kommer därför att ta några tiotals år att nå en nivå som understiger gränsvärden för konsumtion och försäljning av fisk utan undantag.
Dioxinhalterna i Vättern övervakas genom regelbundna mätningar i sjöns bottensediment och i levande organismer. Resultaten från dessa undersökningar sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Med industrialiseringen ökade användningen av metaller och det dröjde innan man förstod att de kan vara giftiga. Det gäller till exempel kvicksilver (Hg), arsenik (As), bly (Pb), kadmium (Cd), koppar (Cu) och zink (Zn).
Användningen av dessa metaller är nu starkt reglerad och halterna i både vattnet och i levande organismer har därför minskat och närmar sig de naturliga bakgrundshalterna.
Metaller kan finnas både i vattnet och i sedimenten på sjöns botten. Med Vätterns långa omsättningstid (60 år) är det naturligt att ämnen hinner sjunka till botten. Vid Vätterns bottnar finns det syre i vattnet. Det gör att metallerna fastläggs och metallhalterna i bottensedimentet kan därför vara högre än halterna i vattnet.
Idag är de flesta metallhalter i Vätterns vatten på samma nivåer som i andra svenska sjöar och för vissa metaller till och med lägre. I sedimenten kan halterna däremot vara högre och nå giftiga nivåer i särskilt förorenade områden. Man kan dock se vissa förbättringar sedan 1990-talet. Alla vattenförekomster i Sverige har fortfarande förhöjda halter av kvicksilver.
Metallhalter i Vättern övervakas genom regelbundna mätningar i vattnet, i bottensediment samt i levande organismer. Resultaten från dessa undersökningar sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Figuren visar vilka metaller som kommer till sjön och som sedimenterar där eller som flödar vidare till havet.
Eftersom metaller är grundämnen kan de inte brytas ned. De finns naturligt i marken och kan frisättas därifrån genom vittring och nå Vättern med tillrinnande vatten från åar och bäckar. I figuren ser man att det mesta av kloriden (Cl) och arseniken (As) kommer till sjön med vattendragen, vilket visas med de mörka blå fälten.
Andra metaller når Vätterns avrinningsområde framför allt med nederbörden, det kallas deposition. Dessa metaller kommer ofta långt ifrån genom förbränning av fossila bränslen. I figuren ser man att mycket deponeras av bland annat zink (Zn), bly (Pb) och kadmium (Cd), vilket syns som beigefärgade fält. Depositionen av sådana metaller har mätts sedan 1993 på ön Visingsö i södra Vättern.
Till Vätterns vattensystem kommer metallerna också från tätorterna, vägtrafiken och från industrin, vilket syns som röda fält. Härifrån kommer till exempel kvicksilver (Hg) och kadmium (Cd).
En del metaller transporteras sedan vidare med vattnet ut från Vättern och vidare till Östersjön. Andra stannar kvar och sjunker till botten, det kallas retention. I princip all klorid (Cl) spolas igenom systemet och vidare ut i havet.
Samtidigt är det tydligt att de tunga och giftigaste metallerna sedimenterar och blir kvar på sjöns botten där de fastläggs. Det gäller främst zink (Zn), bly (Pb), kvicksilver (Hg) och kadmium (Cd).
För flera av metallerna har man gjort mätningar och beräkningar av hur många kilogram som kommer till Vättern under ett år och vilka källor som spelar störst roll. På samma sätt har man också kunnat ta fram hur mycket metaller som strömmar vidare eller fastläggs i sjön. Tillsammans blir det en metallbudget för sjön.
Här kan man se att den metall som det tillförs mest av är zink (Zn) och att det framförallt når Vättern genom deposition.
Under flera hundra år har det pågått gruvverksamhet i avrinningsområdet både norr och söder om Vättern och rester därifrån finns i form av deponier. Från dessa deponier kan både kadmium, bly och andra metaller läcka till Vättern. I tabellen ser man att dessa halter är små i förhållande till vad som kommer med depositionen.
Blyläckage från ammunition är ett av de ämnen som oroar många. Metaller tillförs sjön i samband med Försvarets övningsskjutningar men idag finns blyfria alternativ. Bly är hårt bundet och endast en marginell mängd löses ut i vattnet. I tabellen syns att metallmängderna som tillförs sjön via ammunition är små jämfört med vad som tillkommer med depositionen från andra platser.
Du kan även se att de flesta metaller stannar kvar i sjön (så kallad retention). Det är bara arsenik (As) som flödar vidare till havet i hög grad.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Med industrialiseringen ökade utsläppen till luft och vatten av bland annat försurande ämnen, till exempel svaveldioxid. De försurande ämnena i luften kunde färdas långt med vindar och deponeras på mark och i vatten långt från utsläppskällan. Nedfallet i Sverige kom ofta från Europa. Sedan Europas länder blev medvetna om detta problem har miljölagstiftningen skärpts och utsläppen har minskat.
Vissa av Vätterns tillflöden är fortfarande påverkade av de försurande utsläppen, vilket bland annat kan skada fiskars förökning. För att förbättra vattenkvaliteten i dessa vattendrag tillsätter man därför kalk. Det höjer vattnets pH-värde till ett mer naturligt tillstånd.
Vid Vätterns nordvästra strand ligger även en pappersmassaindustri. Tidigare släppte fabriken ut försurande ämnen till Vätterns vatten, men detta är numera reglerat och åtgärdat.
Vår miljölagstiftning reglerar numera försurande utsläpp. Kalkningen av de försurade vattendragen uppströms Vättern fortsätter.
Försurningseffekter övervakas genom regelbundna mätningar i Vätterns avrinningsområde. Resultaten från dessa undersökningar sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Historiskt har vi använt mycket bekämpningsmedel i både jordbruket och skogsbruket för att förhindra ogräs och skadedjur. Många av dessa ämnen är giftiga även i vattenmiljöer. De är också ofta svårnedbrytbara och långlivade. Med nederbörden förs rester av bekämpningsmedel ut i Vättern där de kan påverka livet i vattnet.
En del av bekämpningsmedlen är idag strikt förbjudna, såsom DDT. Med tiden har det dock tillkommit andra medel för att begränsa mängden ogräs och skadedjur både i trädgårdar och lantbruk. Ett sådant ämne är ogräsmedlet glyfosat. Det gäller alltså att hålla koll även på nya bekämpningsmedel.
Användningen av bekämpningsmedel är idag reglerad både inom Sverige och EU. Inom Vätterns vattenskyddsområde krävs tillstånd för förvaring och yrkesmässig spridning av bekämpningsmedel. Halterna i vattnet är låga och övervakas kontinuerligt.
Användningen av DDT i Sverige förbjöds redan år 1975. Vill du veta mer om de långsiktiga effekterna av spridningen av miljögifter finns samlad information på sidan Sveriges vattenmiljö. På Naturvårdsverkets hemsida kan du söka information om hur man mäter bekämpningsmedel i vatten, riktvärden i vatten och vilka regler som gäller.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön. För många av de gamla och kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll gett gott resultat.
Här kan du läsa om några av de ämnen som på olika sätt har utgjort miljöhot eller påverkat Vättern och där vi idag har lyckats vända de negativa trenderna: fosfor, PCB, dioxiner, kvicksilver och andra tungmetaller, försurande ämnen, bekämpningsmedel samt andra föroreningar och förorenade områden.
Ett stort antal förorenade vattenområden inom både Vätterns avrinningsområde och vattenskyddsområde har kartlagts. Länsstyrelserna och kommunerna runt Vättern driver arbetet med att hantera kända föroreningar på ett systematiskt sätt utifrån risker för både människa och miljö.
Generellt kan man inte se att Vätterns bottendjur uppvisar några störningar av miljögifter. I Vättern finns det dock några områden som är kraftigt påverkade av gamla utsläpp.
I Kärrafjärden i norra Vättern finns områden som är tydligt påverkade av metaller från gammalt gruvavfall. Särskilt förorenade områden finns även i anslutning till pappersindustrierna vid Munksjön och i Aspa Bruk. Gamla fiberbankar som härrör från tiden före krav på rening av avloppsvatten är välkända och undersökta.
I hamnbassängerna runt Vättern ansamlas farliga ämnen från båtbottenfärger och drivmedel. Ett vanligt problem är förekomst av tennorganiska föreningar från båtbottenfärg.
Försvarets verksamheter i Karlsborg med skjutfält och flygplats har orsakat olika typer av påverkan från skjutningar och dumpning av ammunition, användning av oljor och drivmedel samt brandsläckningsmedel (PFAS). Försvarets verksamheter hanteras av försvarsinspektören för hälsa och miljö som utses av regeringen. Ett civilt flygfält inom avrinningsområdet finns även i Axamo utanför Jönköping.
Vätternvårdsförbundet verkar för att nödvändiga åtgärder, som att förbjuda och ersätta farliga ämnen samt sanera förorenade områden, genomförs. Det finns en vattenvårdsplan som uppdateras regelbundet och beskriver olika åtgärder för att Vättern ska nå miljömålet ”Giftfri miljö”.
Arbetet med att värdera risker och planera och genomföra åtgärder pågår. Befintliga verksamheter omfattas av moderna krav på rening och kontinuerligt arbete med att minska utsläppen.
På Vätternvårdsförbundets hemsida kan du söka efter de senaste rapporterna rörande forskningsresultat, kartläggningar och uppföljning. Vill du veta mer om vad som händer i Munksjön vid Jönköping så finns det bra information på hemsidan för Jönköpings kommun. Sök efter ’Åtgärdsutredning för Munksjön’ från 2021. Myndigheterna redovisar sina planer för sanering av förorenade områden på sidan hemsidor, exempelvis Länsstyrelsen i Jönköping.
Sedan 1957 har det bedrivits ett systematiskt arbete för att vårda Vätterns vatten. Många hot har hanterats och sjöns ekologiska status är god. Men genom den årliga miljöövervakningen med analyser av både vattnet och livet i sjön har tyvärr nya problem uppmärksammats.
Vi använder allt fler kemiska ämnen i samhället, varav en del fungerar som miljögifter i naturen. Främmande arter sprids till Vättern och riskerar att påverka det naturliga ekosystemet. Även det varmare klimatet) förändrar förutsättningarna för de arter som är anpassade till sjöns kalla vatten. Allt detta riskerar att förändra Vätterns unika ekosystem.
Här kan du läsa om de aktuella miljöhoten, hur de påverkar sjön, vilka åtgärder som görs och vad du själv kan göra för Vättern.
För många av våra redan kända miljögifter har arbeten med lagstiftning och kontroll givit gott resultat. Tyvärr utvecklas ständigt nya produkter och ämnen vars egenskaper på sikt är dåligt undersökta. En del av dessa ämnen kan vara framtidens nya miljögifter när de sprids i naturen.
Läs mer om främmande ämnen i Vättern såsom plast och annat skräp, läkemedelsrester, PFAS och flamskyddsmedel.
Vi människor sprider medvetet eller omedvetet arter till nya miljöer. I Vätterns unika ekosystem är det särskilt riskfyllt att föra in nya arter. Växter och djur har samspelat här sedan istidens slut, men på kort tid kan de komma att slås ut av främmande invasiva arter.
Läs mer om några av de främmande arterna i Vättern och som kan hota livet i sjön.
Mätningar och observationer visar att klimatet förändras till följd av mänsklig påverkan. Vätterns vatten blir varmare, vilket får konsekvenser för både oss människor och sjöns växter och djur.
Läs mer om hur klimatförändringarna påverkar Vätterns arter, vår dricksvattenförsörjning, sjöns vattennivåer och mängden föroreningar.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön.
För många av de redan kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll givit gott resultat. Tyvärr utvecklas ständigt nya produkter och ämnen vars egenskaper på sikt är dåligt undersökta. En del av dessa ämnen kan vara framtidens nya miljögifter när de sprids i naturen.
Läs om plast och annat skräp, läkemedelsrester, PFAS och flamskyddsmedel.
Sedan människan började använda plast i stor utsträckning på 1950-talet har mängden avfall ökat. En del av detta avfall når våra vatten och påverkar livet både under och över ytan. Plast är svårnedbrytbart och stannar länge i naturen.
Relativt nyligen har man förstått att många djur misstar plast för föda. Detta förstärks ytterligare av att plast kan sönderdelas till mikroskopiska delar (mikroplast) som är så små att de följer med som fripassagerare på maten som djuren äter.
Mikroplaster används även i många produkter, som skrubbmedel eller tillsats i kosmetika. Partiklarna är så små att de inte fastnar i reningsverkens filter utan de följer med avloppsvattnet ut i sjön.
Det är idag oklart hur mikroplaster påverkar våra ekosystem och oss människor. Förekomsten av mikroplaster har undersökts av Örebro universitet i samverkan med Vätternvårdsförbundet. I Vättern hittas mikroplast framförallt i anslutning till dagvattenutsläpp. I den öppna sjön är halterna så låga att de är svåra att mäta.
För att minska spridningen av mikroplast i miljön är det sedan år 2018 förbjudet i Sverige att sälja kosmetiska produkter som innehåller plastpartiklar med rengörande, skrubbande eller polerande effekt.
På nationell nivå bedrivs fortsatt forskning om effekterna av mikroplatser i miljön. Det finns även möjlighet att söka bidrag för att förbättra reningen av dagvatten och kommunalt avloppsvatten. Material som konstgräs, gummiasfalt och textilier förbättras i syfte att minska läckaget av mikroplaster.
Naturvårdsverket bedömer att mikroplatser i nuläget inte utgör en stor risk för människors hälsa. Kanske debatten om mikroplaster visar att en miljöfråga kan hanteras innan den blir ett stort problem?
Naturvårdsverket har bra allmän information om vad mikroplast är och vad som görs på nationell nivå för att minska utsläppen av mikroplaster till vår miljö. På Vätternvårdsförbundets hemsida kan du hitta de senaste rapporterna rörande forskningsresultat, kartläggningar och uppföljning som rör Vättern.
Alla kan bidra till att minska spridningen av mikroplaster genom att välja rätt produkter. Självklart ska du heller aldrig slänga plast och annat skräp i naturen! Att plocka skräp är ett enkelt sätt att själv hjälpa till att minska spridningen av mikroplaster!
Läs mer om vatten på din kommuns hemsida. Bra tips på åtgärder finns exempelvis på Jönköpings kommuns hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön.
För många av de redan kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll givit gott resultat. Tyvärr utvecklas ständigt nya produkter och ämnen vars egenskaper på sikt är dåligt undersökta. En del av dessa ämnen kan vara framtidens nya miljögifter när de sprids i naturen.
Läs om plast och annat skräp, läkemedelsrester, PFAS och flamskyddsmedel.
Många läkemedel som vi använder passerar kroppen utan att brytas ner. Avloppsreningsverken är idag inte utformade för att hantera läkemedelsrester i avloppsvattnet. Rester av läkemedel passerar därför vidare ut med det renade vattnet. Låga halter av läkemedelsrester går därför att hitta i våra sjöar där de kan påverka fiskar och andra djur.
Flera studier har genomförts i reningsverk till Vättern och i ytvattnet. Mätningarna visar på att reningen fungerar dåligt för vissa läkemedel. Halterna i sjöns ytvatten är dock så låga att de ofta är svåra att mäta.
Mer kunskap om hur läkemedelsrester påverkar olika organismer behövs, både för varje ämne för sig och för flera ämnen tillsammans. Det behövs även kunskap om hur vi kan minska mängderna som når våra ekosystem. Tekniken i våra reningsverk behöver förbättras för att kunna hantera även läkemedel.
År 2021 presenterades en kartläggning av förekomst av läkemedel och andra organiska miljöföroreningar i Sveriges tre största sjöar, genomförd av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). På Vätternvårdsförbundets hemsida kan du hitta rapporten och de senaste rapporterna rörande forskningsresultat, kartläggningar och uppföljning som rör Vättern.
Vi behöver alla vara noggranna med att inte låta läkemedelsrester hamna i avloppet! Spola endast ned kiss, bajs och toapapper i toaletten – ingenting annat. Överblivna medicinrester lämnar du till ett apotek, så tar de hand om dem på rätt sätt.
Läs mer om vatten på din kommuns hemsida. Bra tips på åtgärder finns exempelvis på Jönköpings kommuns hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön.
För många av de redan kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll givit gott resultat. Tyvärr utvecklas ständigt nya produkter och ämnen vars egenskaper på sikt är dåligt undersökta. En del av dessa ämnen kan vara framtidens nya miljögifter när de sprids i naturen.
Läs om plast och annat skräp, läkemedelsrester, PFAS och flamskyddsmedel.
PFAS (högflourerade ämnen) är ett samlingsnamn för omkring femtusen industriellt framställda kemikalier som har använts sedan 1950-talet. Ämnena används bland annat i brandskum, impregnering av kläder, rengöringsmedel och bekämpningsmedel mot insekter. PFOS (perfluoroktansulfonat) är ett av de ämnen som ofta nämns.
Först på senare tid har det uppmärksammats att de är extremt långlivade och giftiga. Den kemiska bindningen mellan kol- och fluoratomer som finns i PFAS är en av de starkaste som finns. Det är troligt att PFAS inte kan brytas ner alls i naturen.
Genomförda analyser i vattenverken runt Vättern visar låga halter av PFAS i dricksvattnet. Samtidigt håller gränsvärdena på att ses över och de kan komma att ändras. Alla halter över noll betyder egentligen att vattnet är påverkat, då ämnena inte finns där naturligt.
Halterna i Vätterns ytvatten och fisk övervakas också. PFOS verkar ha börjat minska men uppfyller ännu inte miljökvalitetsnormerna.
Mest känd är den tidigare användningen av PFAS i brandskum vid flygplatser. Inom Vätterns avrinningsområde finns det två sådana kända områden: Axamo vid Jönköping Airport samt vid Flygflottiljen i Karlsborg. Arbete pågår att kartlägga ytterligare källor till spridning av PFAS.
Det finns ingen övergripande lagstiftning som gäller hela den stora gruppen av PFAS-ämnen. Däremot omfattas enskilda ämnen av olika regelverk.
När ett ämne förbjuds ersätts det ofta med ett annat. Sverige har därför tillsammans med flera andra EU-medlemmar påbörjat ett arbete med att ta fram ett brett begränsningsförslag.
Kemikalieinspektionens mål är att användningen av PFAS-ämnen ska minimeras och på sikt upphöra helt. Endast användning som saknar alternativ och som är kritisk för samhället ska tillåtas. För många områden där PFAS används idag finns fluorfria alternativ tillgängliga på marknaden.
Det finns generellt ett behov av ökad kunskap om både punktkällor och diffus spridning samt fortsatt hantering av dessa föroreningar. Även kunskapen om hur människors hälsa påverkas är ännu otillräcklig. Runt Vättern pågår både kartläggning och kunskapsuppbyggnad.
Kemikalieinspektionen har tagit fram en guide om PFAS med bra information. På Vätternvårdsförbundets hemsida kan du hitta de senaste rapporterna rörande forskningsresultat, kartläggningar och uppföljning som rör Vättern.
Undvik att använda miljöfarliga ämnen. Du kan bidra till minskad användning genom att efterfråga mindre farliga alternativ.
Läs mer om vatten på din kommuns hemsida. Bra tips på åtgärder finns exempelvis på Jönköpings kommuns hemsida.
Sedan miljögifterna började uppmärksammas på 1960-talet har vi lärt oss mycket om vilka ämnen som är farliga för miljön. Svensk lagstiftning kräver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, kontroll av utsläpp och mätningar av halterna i miljön.
För många av de redan kända miljögifterna har arbetet med lagstiftning och kontroll givit gott resultat. Tyvärr utvecklas ständigt nya produkter och ämnen vars egenskaper på sikt är dåligt undersökta. En del av dessa ämnen kan vara framtidens nya miljögifter när de sprids i naturen.
Läs om plast och annat skräp, läkemedelsrester, PFAS och flamskyddsmedel.
Flamskyddsmedel används för att förhindra brand i olika produkter och material, som möbler, textilier och kläder. Det finns över hundra olika flamskyddsmedel och en del är giftiga.
Eftersom flamskyddsmedel både är fettlösliga och svårnedbrytbara kan de lagras länge i levande organismer. De har stora likheter med PFAS, men innehåller grundämnet brom i stället för fluor.
De sprids till naturen både vid tillverkningen av flamskyddade produkter, när produkterna används och när de blir avfall. Flamskyddsmedel såsom PBDE kan spridas långt genom luften och finns i ganska höga halter i miljön, både i vatten, bottensediment och i vattenlevande organismer.
I Vättern började man mäta halter av flamskyddsmedlet HBCDD i fisk i början av 1970-talet och då ökade halterna rejält för varje år. Den trenden är nu äntligen bruten och sedan mer än tio år tillbaka sjunker halterna.
Det finns flera hundra olika flamskyddsmedel. Vissa är förbjudna i Sverige. Åtgärder behövs för att minska den allmänna spridningen i samhället. Eftersom flamskyddsmedel sprids långa vägar behövs gemensamma insatser för att minska omsättningen av flamskyddsmedel i naturen.
Halterna av flamskyddsmedel i Vättern övervakas kontinuerligt och resultaten sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Vad kan du göra för Vättern? Undvik att använda miljöfarliga ämnen. Du kan bidra till minskad användning genom att fråga om produkter du har tänkt köpa innehåller flamskyddsmedel och efterfråga mindre farliga alternativ. Sortera alltid ut farligt avfall så att det blir omhändertaget på rätt sätt.
Läs mer om vatten på din kommuns hemsida. Bra tips på åtgärder finns exempelvis på Jönköpings kommuns hemsida.
Vi människor sprider medvetet eller omedvetet arter till nya miljöer där de kan få fäste. När de nya arterna trivs och sprider sig så att de hotar det ursprungliga ekosystemet kallas de för invasiva, främmande arter.
I Vätterns unika ekosystem är det särskilt riskfyllt att föra in nya arter. Växter och djur har samspelat där sedan istidens slut, men på kort tid kan de komma att slås ut av främmande invasiva arter. Här presenteras några av de arter som är främmande för Vättern eller kan hota livet i sjön.
Signalkräftan är en allätare och livnär sig på bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och vattenväxter.
I slutet av 1960-talet inplanterades arten i norra Vättern på uppdrag av regeringen. Det naturliga beståndet av flodkräfta hade då minskat kraftigt på grund av sjukdomen kräftpest. På 1990-talet ökade signalkräftan kraftigt i Vättern och den är idag klassad som en främmande, invasiv art enligt EU, vilket betyder att den inte får spridas vidare. Signalkräftan är bärare av kräftpesten, men drabbas inte själv, och arten har nu helt slagit ut flodkräftan i både Vättern och i sjöns tillflöden.
Fångsterna av signalkräfta i Vättern speglar kräftbeståndets utveckling i stort. Arten är omdiskuterad då den både är främmande för sjön och samtidigt har ett stort värde för både yrkesfisket och fritidsfiskare. Signalkräfta är nu den ekonomiskt viktigaste arten för yrkesfisket. För den breda allmänheten bidrar den med både en traditionsrik måltid och en trivsam fiskeupplevelse, då det är fritt för alla att fiska den på allmänt vatten i Vättern under några helger varje år.
Arten vandrarmussla, eller zebramussla som den också kallas, är ett blötdjur som det gäller att hålla koll på. Den kan massföröka sig och är en av världens hundra värsta invasiva arter. Vandrarmusslan finns redan idag längre nedströms i sjösystemet, både i de östgötska sjöarna Roxen och Glan och i Motala ström och Göta kanal.
Båttrafik i Göta kanal och transport av vatten och redskap mellan vattendragen medför en risk för spridning av musslan till Vättern. Med regelbundna intervall görs undersökningar i kanalen och Motala ström för att hålla koll på att vandrarmusslan inte har etablerat sig i sjön.
Ett annat blötdjur som kan ställa till problem är tusensnäckan. Den finns idag spridd längs hela kusten och har nått Vättern via Göta Kanal. Den kan bilda enorma kolonier och exempelvis täppa till dricksvattenintag. Arten gynnas troligen av varmare klimat.
Andra arter som kan orsaka problem är vattenväxterna sjögull och smal vattenpest.
Sjögull påminner om näckros, men den kan bilda täta bestånd som kväver annat liv och försvårar för bad, fiske och båttrafik. Smal vattenpest är en vanlig akvarieväxt som kan överleva även i naturliga sjöar. Vattenpesten finns redan i Vättern och kan spolas upp i stora drivor längs stränderna.
Spridningen av vattenväxter gynnas av exempelvis båttrafik. Växterna kan åka med som fripassagerare och på så sätt få fäste i nya miljöer, allt eftersom kanoter och båtar förflyttas mellan olika sjöar och vattendrag.
Två främmande fiskarter som har upptäckts i Vätterns närhet är svartmunnad smörbult och solabborre.
Den svartmunnade smörbulten är en bottenlevande, konkurrensstark fisk som kan tränga undan andra naturliga arter. Den äter gärna andra fiskars rom. Den är än så länge funnen längs kusten.
Solabborren är en art som man vet förekommer sporadiskt i Sverige. Den kan finnas i flera okända bestånd i landet eftersom den är mycket väl anpassad till svenska förhållanden. Arten kan sprida fiskparasiter.
Historiskt fanns en unik stam av mycket storvuxen öring i Vättern. Storöringen lekte nedströms de stora forsarna genom Motala, där det rika fisket har varit en viktig del av matförsörjningen ända sedan stenåldern. När kraftverket i Motala byggdes och det forsande vattnet upphörde dog storöringen ut på bara några år.
För att kompensera för denna förlust har man sedan 1959 planterat in små laxar i Vättern (sedan 1971 görs detta årligen). Dessa så kallade laxsmolt växer till sig och bidrar till ett gott laxfiske i sjön, där fritidsfisket på senare år står för den största delen av fångsten.
På senare tid har utsättningarna av lax minskats för att skydda den naturliga stammen av röding och öring, då de delvis konkurrerar om samma bytesfisk. Nuvarande laxutsättningar anses motsvara den storöringsstam som fanns naturligt tidigare och bedöms därför inte ha negativ effekt på sjöekosystemet. Laxen kan nämligen inte leka och reproducera sig i Vättern.
I broschyren Sprid inte främmande arter till sjön hittar du information om vilka nya arter som hotar våra stora sjöar och vad du kan göra för att själv inte bidra till spridningen. På Havs- och vattenmyndighetens hemsida finns allmän information och en liten film om främmande arter i svenska vatten. Vätterns ekosystem övervakas kontinuerligt och resultaten sammanställs i rapporter som du hittar på Vätternvårdsförbundets hemsida.
Rengör din båt, fiskeredskap och dykutrustning innan du använder dem i ett nytt vatten. En båtbottentvätt är bra om båten färdas mellan olika vatten. Låt även dykutrustning, båt och fiskeredskap torka när du har använt dem.
Släpp aldrig ut levande organismer såsom fiskar, kräftor, musslor och växter till vattensystemet. Plantera och så endast växter som finns naturligt i Sverige i din trädgård.
Använd endast betesfisk från samma sjö eller vattendrag som du fiskar i. Betesfisk kan bära på virus, bakterier och parasiter som kan bli ett problem om de sprids till nya vatten.
Rapportera gärna dina fynd av invasiva arter till ArtDatabanken för att öka kunskapen.
Mätningar och observationer visar att klimatet förändras till följd av mänsklig påverkan. I början av 1900-talet började jorden värmas upp snabbt och medeltemperaturen har ökat med en grad sedan dess.
Även Vätterns vatten blir varmare, vilket får konsekvenser för både oss människor och sjöns växter och djur. För den som gillar skridskoåkning på Vätterns is är det tråkigt att isvintrarna blir färre. För rödingen är dock bristen på isvintrar ett hot mot artens överlevnad i sjön!
Här presenteras hur klimatförändringarna bland annat påverkar många arter, vår dricksvattenförsörjning, Vätterns vattennivåer och mängden föroreningar.
Medeltemperaturen i Vättern år 2020 var 11,3 grader, vilket var det varmaste år som har uppmätts sedan mätningarna började på 1950-talet.
Trenden är att temperaturen ökar med en halv grad vart tionde år. Det innebär att Vätterns medeltemperatur kommer att vara cirka tre grader varmare år 2100. Ökningen sker vintertid, medan temperaraturen sommartid kommer att vara ganska likartad.
Vättern kan beskrivas som Sveriges sydligaste fjällsjö. Några av de arter som lever i sjön är anpassade till kallt vatten, is på vintern och långsamma årstidsväxlingar.
Samtidigt som medeltemperaturen i Vätterns vatten ökar med tiden, minskar antalet dagar som sjön är istäckt. Risken finns att sjön är helt isfri om hundra år.
Rödingen är en kallvattenfisk där rommens utveckling styrs av vattentemperaturen. Med det varmare väder som Vättern har haft de senaste trettio åren har rommen kläckts och utvecklats allt tidigare på året, innan tillgång till djurplankton i sjön har börjat. Utan tillgång till mat får ynglen svårare att klara sig.
Medan vissa arter missgynnas av ett varmare klimat gynnas andra. Arter som trivs i ett varmare vatten och gynnas av en längre växtsäsong kan på sikt konkurrera ut kallvattensarterna. Många av de invasiva arter som har börjat att etablera sig i sjön gynnas av varmt vatten.
Flera hundra tusen personer dricker redan idag vatten från Vättern. Och fler lär det bli. Med ökande temperaturer kan vattenkvaliteten i grunda sjöar försämras och deras vattnet bli svårare att rena. Fler kommuner än idag kan därför i framtiden vilja använda Vättern som källa för sin dricksvattenproduktion.
Platserna för intag av råvatten i Vättern kan även behöva flyttas ut på djupare vatten, där vattnet är kallare.
Idag regleras vattennivån i Vättern genom vattenkraftverket i Motala. Genom en lagstiftad vattendom är det fastställt att Vätterns vattenyta ska hålla en viss nivå. Idag kommer det mesta vattnet som tas ut tillbaka som avloppsvatten och påverkar därför inte vattennivån.
Om uttaget av råvatten i framtiden behöver ökas för att fler kommuner ska kunna ta sitt vatten från Vättern, kan detta kompenseras genom att mindre vatten släpps ut i Motala ström. Om fler människor ska dricka vatten från Vättern, kommer därför en mindre mängd vatten än idag att kunna användas för produktionen av vattenkraft.
Med ett varmare klimat beräknas avdunstningen från sjön att öka, vilket också kommer att påverka vattennivån i hela sjön och medföra att båtar få svårare att ta sig fram.
Ett varmare klimat kan innebära mer nederbörd och skyfall. Det kan i sin tur föra med sig fler oönskade föroreningar och näringsämnen till sjön.
Många bakterier, virus och olika typer av parasiter gynnas också av en högre temperatur. Detta kan skada många djurarter i sjön. Det ställer även ökande krav på rening av dricksvatten från Vättern.
SMHI har genomfört beräkningar av hur vattennivåer, tappningar, vattentemperatur och is beräknas förändras i Vättern fram till år 2100 på grund av den globala uppvärmningen. Se rapporten Vattennivåer, tappningar, vattentemperaturer och is i Vättern (SMHI Klimatologi Rapport 42).
I vattenvårdsplanen för Vättern beskrivs klimatförändringarnas effekter på sjön ytterligare. Du hittar rapporten Uppföljning av vattenvårdsplan samt revidering för 2020 på Vätternvårdsförbundets hemsida (rapport 122).
I arbetet mot de globala klimatförändringarna är det lätt att känna sig liten och maktlös. Förändring förutsätter ändå alltid att vi alla bidrar med det vi kan påverka.
För dig som älskar Vättern med båtliv, bad och fiske finns flera sätt att minska utsläppen. Att äta lokal fisk är ett gott och klimatsmart val, oavsett om du fiskat själv eller om du köper från en fiskare.
Kör mindre bil och båt så använder du mindre bränsle. Du kan även byta till elektrisk motor eller välja en mindre motor. Genom att gå från en tvåtaktare till en fyrtaktare får du en effektivare motor och minskar även utsläppen av oförbränt bränsle till vatten och luft. Läs alltid på och efterfråga bra miljövänliga alternativ!
